mamma sa idag att hon hade hört om sönderstressade tonåringar på radion. så då sa jag: ja, det är vi det! då frågade hon om vi hade så mycket att vi blev så stressade. och då sa jag ja! för det är ju så. då tittade hon på mig sådär lite bekymrat, så som att hon kände empati och att hon tyckte synd om mig. just i det tillfället tyckte jag om henne extra mycket.


håller just nu på med en svenskauppsats som ska vara inne imorgon.
snart går jag in i väggen.
på riktigt